Sveriges invandringspolitik har misslyckats

Sverige har misslyckats med sin integrationspolitik. Och det misslyckandet står landet dyrt. Trots att Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, inte skräder orden blir han gång på gång ombedd att tala om detta obekväma faktum för dem som har makten att göra något åt det.

Sedan årsskiftet ingår Jan Ekberg, Växjö-professorn med tillträde till den mediala debattens finrum, i Mona Sahlins expertgrupp. Här ska han och ett tiotal andra forskare utreda fördelning av makt och inflytande ur ett integrationspolitiskt perspektiv.

Gamla och nya invandrare För några veckor sedan kom ytterligare ett utredningsuppdrag, denna gång från migrationsminister Jan O Karlsson. Jan Ekberg ska studera vad utvidgningen av EU innebär för den fria arbetskraftsrörligheten och om detta kan förväntas få effekter för Sverige.

Med snart 30 års perspektiv på migration kan Jan Ekberg göra vissa antaganden om vad det kan innebära:

– Många av dem som förmodligen kommer att röra på sig har en god utbildning som behövs i Sverige. Och då uppstår den svåra ekvationen att de invandrare som redan finns i landet fortsätter att stå utanför arbetsmarknaden medan inflyttade från kandidatländerna får arbete.

Att det blev just Jan Ekberg som blev ombedd att räkna på kostnaderna för kandidatländernas arbetskraftsrörlighet är knappast överraskande. Sedan ett antal år är han och ett tiotal andra nationalekonomer som forskar inom området arbetsmarknadspolitik och migration, samlade under beteckningen CAFO – Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning.

Delar av CAFO är också del av Växjö universitets profilsatsning Arbetsmarknad, migration och etniska relationer där samverkan sker med historia och sociologi.

Gott betyg och många sökande

Sedan högskolan blev universitet har tio doktorander påbörjat sin forskarutbildning inom CAFO`s område. Nyligen ut-värderades denna utbildning av Högskoleverket och betyget är gott.

– Vi har haft stort sökandetryck till vår forskarutbildning, nästan fem behöriga per plats. De flesta var externa sökande från de etablerade universiteten och urvalet av doktorander märks i deras goda framsteg i forskarutbildningen, säger Jan Ekberg, inte utan stolthet.

Vidare står det att läsa i rapporten att CAFO har en väletablerad forskningsverksamhet med egna omfattande databaser inom arbetsmarknads och migrationsområdet och med en mycket aktiv seminarieverksamhet.

Att man bedriver forskarutbildning i nätverk med andra universitet är också positivt, anser Högskoleverket men rekommenderar ändå att detta nätverk bör byggas ut ytterligare och formaliseras samt att kopplingen till ett större lärosäte ska bli tydligare.

Fler doktorander kommer att tas in när ytterligare en professur och två lektorat är tillsatta. Tillsättning pågår. arbete åt alla

Som grädde på moset ger dessutom Högskoleverket en eloge till CAFO för att man i öppen konkurrens med forskargrupper vid de stora universiteten lyckats med att få ansvar för den fleråriga, tvärvetenskapliga konferensserien Arbete åt alla.

Bland annat är invandrare en grupp som ska uppmärksammas. Konferensen är ett samarbete med Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap som finansierar konferensserien.

Till konferenserna inbjuds forskare och centrala beslutsfattare för att få höra om vad CAFO-forskare och forskare vid andra universitet har att säga om frågor kring arbetsmarknad, arbetsliv och migration i en globaliserad värld.

Vill visa på brister

Hur Jan Ekberg än vridit och vänt på utanförskapet kommer han alltid fram till att ett arbete är den första – och viktigaste – nyckeln till integration för invandrare.

Avsaknaden av en politik som möter problemet lyfte Jan Ekberg fram på DN-debatt häromveckan: den misslyckade integrationspolitiken och vad detta kostar samhället.

– En politik som innebär att människor som invandrat till Sverige inte får möjlighet att försörja sig kan inte kallas för något annat än ett misslyckande. Invandringen kostar enligt våra beräkningar cirka 30 miljarder kronor om året vilket är cirka två procent av BNP.

Argument som passar som hand i handske för högerkrafter som vill begränsa invandringen?

Jodå, Jan Ekberg är väl medveten om risken att hamna i fel läger. De gånger han blivit kontaktad brukar det dock ganska snabbt stå klart för den invandrarkritiske att de fakta Jan Ekberg grundar sina slutsatser på är helt officiell statistik, öppen för alla att del av.

– Mitt syfte är att visa på bristerna i integrationspolitiken. Även mycket välutbildade invandrare kan gå arbetslösa i åratal trots att det ofta sägs att det är just välutbildad arbetskraft som Sverige behöver. Genom att visa de verkliga kostnaderna och att dessa skapas av bristande integration så hålls diskussionen på en saklig nivå. Kanske slipper vi se att de högerpopulistiska krafter som har framgångar i flera andra europeiska länder dyker upp i Sverige.

Att få arbete snabbt är viktigt

Hur man bäst får invandrare att lyckas på arbetsmarknaden?

Ja, det har en av Jan Ekbergs doktorander tagit redan på. Av de 55 000 personer som kom som flyktingar till Sverige under åren 1987 till 1991 visade det sig att utbildning, vare sig man har den med sig eller studerar i Sverige, inte är den viktigaste faktorn för långsiktig ekonomisk framgång i Sverige.

– Det allra viktigaste är att den första kontakten med arbetsmarknaden sker snabbt efter invandringstillfället. Arbetsgivare som träffar arbetssökande som inte jobbat på flera år ser bara kostnader och kompetensförlust vilket efterhand som tiden går alltmer reducerar möjligheterna att någonsin komma in på arbetsmarknaden. I framtiden måste den aktiva arbetsmarknadspolitiken få större betydelse i startskedet för flyktingar i Sverige.

Stora skillnader fanns också mellan olika nationaliteter vilket knappast är förvånande. Mer förvånande är det kanske att det är så stora skillnader mellan till exempel iranier och irakier. Eller somalier och etiopier.

Utanförskapet påverkar

Ytterst kritisk är Jan Ekberg till regeringens Hela Sverige-strategi som infördes 1986 och innebär att nyanlända flyktingar sprids ut i landet beroende på var det finns tomma lägenheter. Allt för ofta betyder det avfolkningskommuner utan möjlighet för invandraren att försörja sig.

– Ska en sådan inflyttning fungera måste det också finnas en plan för hur människorna ska kunna få jobb alltså i praktiken en plan för hur man snabbt ska få bort flyktingar från arbetslöshetsregioner.

Människor far illa av att inte ingå i ett sammanhang.

Utanförskapets påverkan på hälsan framkom tydligt i en studie gjord i Skåne. Nyanlända flyktingar intervjuades om bland annat sin psykiska hälsa. Många uppgav att de var bekymrade över händelserna i hemlandet.

När samma människor intervjuades tio år senare var det bristen på sammanhang i Sverige som fick deras psykiska hälsa att vackla, hemlandshändelserna hade de be-arbetat. Brist på sammanhang i Sverige skapas ofta av långtidsarbetslöshet.

Bemötandet överförs till barnen

Hur föräldrarna blivit bemötta i Sverige avspeglas förmodligen i vilken bild av det svenska samhället som dessa föräldrar för över till sina barn.

Överföringsmönstren hos infödda svenskar känner vi väl till – barn till högutbildade föräldrar skaffar själva ofta en högre utbildning medan barn från studieovana miljöer väljer ingen eller kortare utbildning.

– Bland invandrare finns sannolikt risk för social inkongruens, alltså att högutbildade invandrade föräldrar, som i Sverige får jobb långt under sin kompetens, tenderar att överföra attityden att det inte är lönt att utbilda sig istället för att föra vidare den utbildningstradition som egentligen finns i släkten.

Ja, så länge människor envisas med att röra på sig lär det finns underlag till nya forskaruppdrag.