Tändstickan består av en trästicka eller pappersremsa som sedan behandlats i ena änden genom att doppas i olika lösningar. Det har funnits, och finns, många olika varianter av tändstickan. Tändstickan uppfanns under den tidiga delen av 1800-talet. Det var första gången som man lyckades hitta ett billigt och fungerande sätt att tända eld så fort man behövde.

Det finns två olika typer av tändstickor. Den ena är strykstickor som man tänder genom att dra dem mot en grov yta. De är tillverkade av trä och huvudet består av två olika lager, som också har olika färg, vanligtvis rött och vitt. Den vita delen, "ögat", innehåller det brinnande ämnet. Det består av någon typ av blandning som innehåller fosfor. Den röda delen är lite tjockare och börjar inte brinna av att den stryks mot en grov yta. Detta innebär att tändstickan inte riskerar tändas utan att man vill, utan skyddar på så sätt den vita delen. Den andra typen av tändsticka är Säkerhetsstickan. Den kan endast antändas om man stryker den mot ett ämne som den reagerar med. Detta gör den betydligt säkrare. Huvudet består av antimonsukfid, kaliumklorat och bindemedel. Plånet består av röd fosfor och sitter vanligtvis på ena kanten av asken, på utsidan. Detta gör att tändstickorna inte riskerar tändas om man inte själv vill. Denna typ av tändstickor uppfanns av svensken Gustaf Erik Pasch (1788-1862).

Det finns även varianter på de olika tändstickorna. Den vanligaste är de böcker av tändstickor som tillverkas och som ofta visar reklam för företag eller aktiviteter. De är en sorts säkerhetständstickor som tillverkas av papper och som förvaras i ett vikt fodral. Plånet sitter på baksidan av fodralet. De första "böckerna" tillverkades 1892 av Joshua Pusey. Han kallade dem för flexibla tändstickor. Boken består av ett pappfodral som öppnas son en bok och inuti sitter tändstickorna fastnitade i långa rader. Plånet satt från början på insidan av fodralet vilket gjorde att tändstickorna riskerade att gnuggas mot det och på så sätt kunde antändas utan att man så önskade. På grund av detta blev inte dessa tändstickor populära förrän under Första Världskriget. Då hade Diamond Match Company köpt rättigheterna av Pusey och de hade förändrat boken genom att flytta plånet till utsidan.

Under Andra Världskriget hade den amerikanska armén stora problem eftersom det ofta regnade. Därför uppfanns den "vattentäta" tändstickan. Tändstickan behandlades då med ett ämne som gjorde att den kunde tändas även om den blivit utsatt för fukt.

Det finns många människor i världen som samlar tändsticksböcker, eller fodral. Dessa människor kallas för Fillumenister. Det finns föreningar och tidningar där dessa människor kan träffas och byta eller köpa fodral. Ofta har man ett speciellt samlarområde, till exempel hotell, järnvägar, politiska organisationer eller länder. De olika föreningarna ordnar även pristävlingar för samlarna där den som har den bästa och snyggast arrangerade samlingen vinner.

I Sverige tillverkas tändstickorna av företaget Swedish Match. Det startades 1917 av Ivar Kreuger och blev snart ett stort företag med fabriker i ett 40-tal länder. Swedish Match hette från början Svenska Tändsticks AB men bytte till sitt nuvarande namn 1980. Det bestod av en sammanslagning av Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabrik AB och AB Förenade Svenska Tändsticksfabriker. Förutom tändstickor gör man tobaksvaror, tändare, med mera.

Världsmarknaden för tändstickor idag uppskattas till ungefär 12 miljarder SEK. Asien och Stillahavsregionen svarar för mer än 70 procent av förbrukningen i volym räknat, medan Västeuropa nedast står för 2 procent. I värde räknat så förbrukar dock Asien och Stillahavsregionen betydligt mindre än Västeuropa.

Om man vill läsa mer om tändstickan kan man använda sig av flera olika uppslagsverk. Jag har använt CD-ROM-skivor och hemsidor enligt följande:

Focus99 Norstedts (CD-ROM)

Swedish Match (hemsida)

World Book (CD-ROM)

Anna Kindberg, 001130